This is not the time for thinking on my self. Or is it? Jag vet vad jag vill ha men. Kan jag få det utan att förlora det andra. Ska låta allt "bli som det blir" jag kan inte leva med att jag är anledningen till att hon är ledsen. Men finns det verkligen något jag kan göra. Är jag beredd att göra det då? Jag vill bara ha en liiiten sak. Kanske det ända jag vet och så är det så svårt. Så rätt men ändå fel.