Nyss var jag på Emmaus och det stället är så grymt! Rekommenderar alla att åka dit!

Idag bidrog jag med 125 k för en bättre värld och fick så mycket som, ett par (extremt sexiga) skor, en jumpsuit och två böcker!

Heeelt sjukt!

Jag ville först täcka hela luckorna men det gick inte. Efter ett par dagar kom jag på det, inspirerat av min svenska favorit film, jag ska klippa ut stjärnor och sätta upp. And so i did. Jag har inte kommit så långt men jag gillar det!

Som jag nämnt tidigare så tycker jag om naturen. Det är så rofyllt och rent. Rent på ett naturligt och äkta sätt tillskickande från mycket  i dagens samhälle. Båda mina föräldrar tycker om att vara ute fast på lite olika sätt. Pappa gillar mest stranden och havet och mamma gillar mer skogen. Men generellt sett så tycker de mycket om naturen och att odla. När jag var liten var vi riktigt ofta ute i naturen och sov då och då ute i vindskydd. Jag kommer inte ihåg mycket av det men när jag tänker tillbaka på det roliga i min barndom så märker jag att vi var mycket ute. Speciellt kommer jag ihåg när vi bodde i gullbrandstorp precis vid ett "berg". Det var så underbart att klättra upp där och springa och hoppa runt. Känna friheten: smutsen, vinden och doften. Vi hade hundar då med och tog långa promenader, tältade, fiskade krabbor och grillade. 

Jag har tänkt en del på varför jag tycker om att vara ensam, jag hearingen emot att var med vänner, jag tror det tyvärr handlar ganska mycket om att jag inte alltid ofta haft så många vänner. Också de problem jag haft med min pappa ha gjort att jag Hållö mig inne, det är liksom enklare.

 jag förstår att jag antagligen tycker om att vara själv är för att jag på grund av de sakerna vant mig vid det. Men jag inte det är fel att gärna vara själv, ligga i sängen en lördags kväll eller ta en promenad med hunden. Ibland tänker jag att jag måste ut mer och att jag inte har några vänner. Det stämmer inte. 

ibland hade jag gärna festat järnet varje helg men det är inte sån jag är. Jag vet inte om jag vill vara sån för 98% av mitt nuvarande liv känner jag mig jävligt nöjd med mig själv. Jag har kämpat för att komma hit. Det handlar inte om att jag ändrat mig sen jag var 11-12 och hatade allt. Jag har upplevt mycket och fått många nya vänner ja men det som gjort skillnad är att jag accepterat livet. Accepterat mig. Jag kan inte beskriva mig själv. Jag brukar inte sminka mig men gör det gärna för nöjes skull, Jag älskar att gå barfota, nakenbada, klä mig i adidas, hänga i orten och lyssna på rap, spela teater och hålla på med politik, vara ensam med vänner och familj. De här skillnaderna gör att jag inte riktigt hittat "min plats" men vem vill leva på EN plats? Jag vet att jag kan ligga sent på natten och gråta för att jag är så annorlunda och aldrig tillräckligt annorlunda. Jag är inte antingen eller och aldrig 100%. Jag är 110% av olika saker. 

trots att jag inte går i skolan längre så var idag en riktig tisdag, alltså mindre bra. Jag vet inte varför men jobbet var segt och vi hade typ inget att göra. De flesta tycker säkert det låter chill men mej. Det är bättre att jobba lite hela tiden än att få vänta på vad man ska göra och sen typ göra meningslösa grejer. Om jag bara chillade kände jag mig dum och onödig, på jobbet ska man ju jobba. Jag vill inte få skit heller, vill göra det bra och ordentligt. 

 

Jag är lite sur för att jag missade festen igår med. Jag var verkligen sugen på att gå och träffa alla. Men men vi får se hur det blir, ramadan börjar i morgon... Får se hur det blir då

 

camilla kommer hem idag! Woop woop! Men jag kan typ inte träffa henne för jag ska hem till min teaterlärare och ha avslutning. Det kommer också bli as Nice men synd att det är samtidigt. Vi får se om jag träffar Camilla efteråt men tror inte det. Det blir nog sent och jag är redan trött Efter att ha vaknat 06.00 de två senaste dagarna. Jag hoppas kroppen vänjer sig men nu känns det skit.

Hej jag kom nyss in från en promenad med min fina hund. Jag ville inte gå ut först men som alltid blev jag glad att jag gjort det. Vi gick över en vildvuxen åker, där tågrälsen brukade gå så maken är helt guppig. Där gick jag och shano, mycket koncentrerade och lite konfunderade, genom knähögt gräs, tistlar, smultronblom och antagligen mängder med fästingar (jag avskyr fästingar). Sedan från ingenstans ser jag två rådjur skutta förbi mindre än 50 meter bort. Shano höll sig lugn och jag kunde stanna och titta när de fina djuren gick in i "skogen". Sen lunkade jag och Shano vidare, klumpigt för min del och guppande för Shano.
Det är sånna stunder som får mig att älska djur och natur. Det är så fint! Så rofyllt och oproblematiskt.

Nu har jag dock lite (i-lands) problem, det kliar överallt för jag inbillar mig att jag har massa fästingar och jag måste ta fram kläder för morgondagen...